marlene

Har satt mig själv i en sitts där jag önskar att jag visste var jag skulle ta vägen. Hmm.
Klurigt. Time will tell. eller hur är det man brukar säga.
Har suttit ner med mamma i flera timmar och bara pratat. Känns så himla
bra att hon förstår mig. Att man inte behöver säga något, hon märker, hon
vet genom att bara se på mig. Jag älskar min mamma. Hon är bäst.

Hur som helst så har jag haft en skön "göra ingenting dag" i dag.
Bara varit. Inte haft något som måste göras. Febern har nu lagt sig också.
Dessvärre har hostan blivit allt mer jobbig. Tur att det finns hostmedicin
som hjälper lite grann.

I morgon ska jag ta med mig min kära vän K på lunch.
Vill umgås så mycket som möjligt med henne nu efter allt
som hänt. Visa att jag finns där. Det hon har/går igenom är inte lätt.
Hon är den starkaste personen jag känner. Sen ska vi hem och
fixa med blommorna.

Nu ska jag dricka en stor kopp K A F F E. Det behövs.